ganska sant

ja tänker int påstå att ett enda ord i föregående post va osanning, men nu har ja ju fått mer fakta om situationen...
så nu e ja fullt insatt i att mitt liv ej längre har någon mening

ja ska försöka att inte stöka till för er andra när ja avsäger mig den här existensen

din jävla...

alltså ditt förbannade egocentriska envisa egenkära fruktansvärda empatilösa irriterande iqbefriade avskummande sfäriska mansgrisiga tanklösa uppsvällda malliga inskränkta idiotiska vanställda överkåta urblåsta förstoppade mastruberande löskokta pucko till praktarsle

Läggdax

varför e man aldrig trött när d verkligen e dax att sova?
tankarna snurrar o ögonen värker, men sova känns int aktuellt...

surfar runt o snubblar på ett citat:
"Sometimes you love something so much that it hurts to leave it, but you must. Sometimes it hurts too much to hold on to that thing you love. And sometimes you let go of what you love because it hurts, but then just sometimes... you get it back and live happily ever after."

Ja undrar vart välden styr sig hädanefter...